Mellan hopp och förtvivlan

Jag känner att jag svänger både hit och dit när det gäller mina känslor för Galaxyn. Jag är inbiten iPhone-användare och visste att det skulle vara annorlunda med en Android i handen, men jag hade inte anat att det skulle bli en så turbulent övergång som jag ändå upplever att det har varit. Ena sekunden vill jag slänga ut telefonen i ren frustration för att i nästa omfamna den och dess små smarta features.

Inser att jag måste bli duktigare på att skilja på själva telefonen och det operativsystem som körs på den och jag skulle nog vilja påstå att jag tycker om själva telefonen som sådan, men har lite svårt för Android-konceptet. Jag tycker t ex att det är frustrerande och irriterande att det inte finns en enhetlighet i hur appar funkar och har i ärlighetens namn svårt att förstå hur en ovan användare ska kunna ta till sig och förstå hur telfeonen och dess appar fungerar.

När det handlar om vad telefonen levererar i form av prestanda så har jag nästan bara gott att säga. Den laggar ibland beroende på vilken app man kör, men upplevs för det mesta som alert och responsiv. Jag har hittills klarat hela arbetsdagar utan att behöva ladda telefonen och då använder jag telefonen aktivt under dagen.

När det handlar om kameran så upplever jag att det blir väldigt fina bilder om motivet är stilla. Fotar man sina barn (som jag ofta gör) så känns kameran långsam och bilderna blir betydligt suddigare än om jag tar motsvarande bild med iPhonen. Har testat att ställa om kameran till sportläge, men kan i ärlighetens namn inte säga att jag märker någon större skillnad.

That's all for now. Over and out.

/Linda