Jag hade glömt att ladda min SIII:a och måste hasta iväg till jobbet och hade en telefonkonferens som jag skulle vara med i på vägen... Jag försökte desperat få igång SIII:an men den stängde prompt av sig och ville att jag skulle ansluta laddaren. Lyckligtvis så hade jag min gamla följeslagare SII:an laddad och klar så jag tog den istället och fick använda den igen under en dag.
Nu ska det ju då först konstateras att SII:an också är en mycket bra telefon men ack så jag saknade SIII:an. Först kändes det bra att hålla SII:an med dess något mindre storlek men när man sen börjar pilla lite på skörmen känns den mitt i allt väldigt begränsad. SII:an känns också lite seg i vändningarna och lite mer "ryckig" i rörelserna...
Visst kan SIII:an kännas aaaaaningen för stor ibland, eller snare fingrarna just lite för korta men nu jämfört med skärmen och en dags användande av SII:an väljer jag SIII:an alla gånger!
När man väl vant sig med den skärmen och upplösningen känns allt mindre som en oerhörd begränsning och inget jag vill gå tillbaka till.
Jag vet inte om det bara är skärmen eller de något mer slipade applikationerna, flytet eller prestandan men SIII:an känns som väldigt mycket mer telefon än SII:an när jag jämför dem efter en arbetsdag...
